Grymt groteskt och läskigt, samtidigt befriande och pirr i kroppen. Är det förenliga känslor? Ja, i vår husbyggardröm är det typ så man känner. Vi ska bygga ett hus. Börjar inse att det här är ingen liten skitsak...
Örjan har bytt in finbilen mot en Hilux med strålkastare på taket. Han börjar hitta sitt rätta jag och kliver knappt ur blåstället om han inte måste. Han bränner ner med jeepen på ön, över stockar och stenar och lastar in och ut. Tror han njuter rätt rejält. Alla smågrabbar är impade, kallar den monstertrucken. Och även om jag knappt kommer upp i bilen utan att få träningsvärk efteråt, så måste jag hålla med om att det var rätt drag. Nu bor vi i Hälsingland. Vi anpassar oss sakta men säkert.
Det händer grejer i Saltvik, huset töms nu, granris eldas och vedboden är riven. Glasverandan har inga glas längre. Träd har fällts hela dan idag. Min paradisplats på jorden ser inte ut som den gjorde för 3 dar sen, och det är lite småjobbigt, men nu är vi igång! No way back. Kolla in lite bilder som togs igår. Idag ser det nog helt annorlunda ut, har inte vågat mig ut...
Min nye man. En riktig karl. Han har en Hilux.
Snart är stugan tom.
Teamet ska riva vebon.
Borta!
Bye bye glasverandan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar