10 år

Ja, Malva - du har så rätt i din kommentar, huset är ju så fint i sig, och hela gatan är så fin, så jag ska coola ner mig och tänka på det parallellt med allt fix vi gör.

Över 10 år har vi levt här nu, i vår lilla borg som vi kallar Mors Mössa. Visst är det lång tid. Vi flyttade in 29 december 1998. Nilas låg i magen och Malva o Movitz var två hopp- och skuttungar på 8½ och 12 år. Jag kommer så tydligt ihåg när dom fick se sina rum för första gången! Det känns så länge sen med tanke på hur stora dom blivit och på att 3 ungar till kom till huset! Här har vi levt och haft vår trygga hamn. Byggt om rum allt eftersom familjen växt. Bråkat och skrattat om vartannat...

Det är märkligt det här med förändring; att rensa, röja, förbereda flytt och ta avsked. Det är härligt och spännande, samtidigt som det gör ont i själen och känns sorgligt när man går igenom yta för yta i sitt älskade hus. Vi tycker ju så mycket om vårt hus, så mycket liv vi levt här med vår familj. Fast det är ju det som är bearbetningen, själva jobbet att lämna något; det måste kännas sorgligt och sentimentalt och göra ont. Det går vi igenom nu. Annars vore det fusk.

I morgon ska Daisy-båten i vattnet, härligt, våren är här!

Nu är det sovdags, två saker bara:
Pia - jag hoppas att allt gått bra med operationen, tänker på dig hela tiden.
Broder Marcus - förlåt att jag glömde din fölsedag igår, jag är slarvig, fy, ringer i morgon!

Puss & Kram!