Jag fryser

Hur länge ska det kännas så här kallt inuti? Alltså inte i hjärtat, bara rent fysiskt? Huuuuuh, jag går omkring här och känner råkylan värka inuti. Kort promenad för att hämta lunch-sushi idag och stel som en pinne när jag kom in. Men det är vackert och sådär kargt för-vårigt i Kungälv, så fint, älskar luften, men den är bara så kall.

Vi är hemma igen. Lyckliga och glada och tacksamma. Bytet av liv kändes konstigt först, men det gick snabbt att ställa om. Vardagen drog igång med klös; skolstart, örjan till Avesta, till Lindex och bunkra upp med pojkkläder i en storlek den lille tjocke underbare kan ha. Han krypövar och tränar i gåstol. En stund, men ger upp lätt; gnäller och undrar var alla thailändare är som inte kommer och bär runt på honom... Hm. Han är helt klart präglad av att bli behandlad som en prins i Orienten.

Jag saknar kvällarna, de varma mjuka svarta kvällarna på stranden; Picasso med sand mellan tårna och Paneng Curry framför mig. Jag saknar känslan av att vi är så nära tillsammans, dygnet runt i en oändlig familjetid. Det var så ljuvligt.

Nu är det packa upp, packa ner och röja som gäller. Tiden är knapp och huset ska rensas ut inför husvisningar i maj. Fototagning nästa vecka, my god, var är stylisten?! Varför har jag som är så organiserad (tycks alla tro...) det så rörigt i mitt hem? Tjoff tjoff, är på slänghumör i alla fall - materiellt-icke-sentimental just nu. Vill bara få komma igång ordentligt!

Puss o gonatt!