Till slut

Mamma har nu gått bort. Hon somnade till slut in - lugnt och stilla. Jag har varit oändligt trött efter många nätters vakande och vi har mest varit tillsammans med Micke och resten av släkten under denna märkliga julhelg. Men det är ok. Det är bara som det är, och bäst är att bara vara i det här nu, låta det få ta lite tid. Det gick ju trots allt väldigt fort på slutet och det är väldigt svårt att förstå att hon är borta.

Idag är det nyårsafton och vi laddar för fest i Trogsta med vännerna och alla ungar. Snart ska jag lägga ut lite julfoton, men först tar vi farväl till detta minst sagt innehållsrika och varierade år. Ett år fullständigt ockuperat av förändring och rörelse. Och så sorg på slutet. Även Stig är borta nu, och jag tänker mycket på Nanne. Livet är så tungt ibland.

Gott Nytt År till er alla!

Så sorgligt

Jag har varit borta från det normala livet i över en vecka nu, det är svårt och en riktig pärs. Jag bor på sjukhuset tillsammans med Micke. Släkten är samlad och vi vakar.
Mamma kommer snart inte finnas hos oss längre, sjukdomen har skenat sen hon lades in på sjukhus förra måndan. Fina lilla mamma. Det känns så overkligt, men samtidigt är hennes tillstånd så verkligt och påtagligt eftersom vi är med henne dygnet runt sen en vecka. Vi ser varje skiftning och varje tecken på att hon snart ska lämna oss. Sjukdomen har tagit över fullständigt och det är så oändligt sorgligt. Hon är så vacker. Hon är bara 60 år. Hon älskar sitt liv. Så mycket att hon nu vägrar ge upp, mot alla odds, hennes livskraft är helt otrolig. Fast nu är den mest en plåga för oss runt omkring, om man får säga så. Hon har inte varit kontaktbar sen i torsdags. Kroppen lägger av steg för steg. Det gör ont i oss att se, så ont, men hon slutar inte kämpa.


Därute, i det liv som är mitt normala, är allt bra dock. Det har toksnöat i två dagar och barnen är galet lyckliga i pulkabackarna. Det är härligt och vackert med allt det vita.
Både Nilas och Vilmer har graderat upp sina bälten i Ju-Jutsu och Judo, GRATTIS mina älsklingar! Dom är så duktiga i sina nya sporter.


Och lillälsklingen Mattis fortsätter sitt utforskande klättersamma leverne. Håller både familjen och barnvakterna i trim med sina påhitt. Man blir galen 10 gånger om dan på honom, men han är väldigt söt och pussas jätteofta och jättebra, så man förlåter honom...

Om en vecka är det jul. Har nog aldrig varit så fullständigt oförberedd, men vad gör det? Det blir nog jul ändå. Och förresten så gjorde min fine hemmaÖrjan julskinkan klar ikväll, så han är på G. Och Marielle har fixat en fin kungsgran åt oss, garanterat barr-fri säger hon!

Vi hörs snart igen, puss och kram till er alla.

11 pojkar i ett hus

Fantastisk kväll hos Lars o Helena igår. 11 pojkar i ett hus. Och inget bråk. 8 föräldrar. Och inget bråk där heller, bara mysig glöggkväll med hemgjord pizza och fina människor. Ibland är det lätt att leva. Mattis är minst och jagar de 10 stora pojkarna, vill vara med. Glappet till Joar, 4 år är ännu lite för stort. Oscar o Liam som är 13 gick ut och kollade lite tjejer en stund. Tänk vad häftigt det är att följa barn från vaggan till vuxenlivet. Dessa personligheter och hur dom umgås i olika konstellationer.

Idag väntar bio med Vilmer och en egen barnfri kväll med min fina fina Örjan! Maja-Lisa kommer o är barnvakt ikväll och vi ska göra debut i restauranglivet i vår nya hemstad. Ska bli så härligt! Vet inte när vi var vuxna på krogen ihop senast, säkert ett halvår sen. Vi har ju mest flyttat tycker jag. Puss o kram.

Slarv med underhåll

Är ni kvar därute, eller har ni tröttnat på att kolla in oss här? Bloggar måste underhållas för att leva. Att underhålla en blogg är att skriva. Eller visa upp fina bilder. Då kan man ju inte bara hoppa över tangenterna och skjuta upp skrivandet. Men det har jag gjort nu i mååånga dagar. Har haft lite datorskräck, eller datortrötthet snarare. Tror det är ett bra tecken vad gäller mig dock, eller vad säger ni? Jag stickar mest. Så fort jag kan stickar jag. Som besatt. Men med det här föräldralivet blir det inte så ofta som jag vill, fast jäklar så intensiv jag är när jag sätter igång.

Ska fatta mig kort nu (måste gå o sätta mig i soffan o sticka...), som ni ser har Världens Finaste Marianne varit hos oss i förra veckan! Mmmmmm vad härligt det var, trots att hennes dumma kropp ville köra värkspåret på ett överdrivet sätt, men vi trotsade hennes onda rygg o huvve och hade många mysiga stunder. Hon är en sådan fantastisk människa. Guld värd. Vi älskar henne högt och Nilas o Vilmer strör komplimanger över henne på ett sätt jag tror är ovanligt för 8-10 åringar. Såna kan man tydligen hitta på annons!
Återkommer snart, med mera news. Solen har visat sig i två dar, det bådar gått för energin. Jag har varit så låg när det bara var regn, grått och tungt, typ Göteborgsväder i två veckor...
Puss och kram till er alla!