Till slut

Mamma har nu gått bort. Hon somnade till slut in - lugnt och stilla. Jag har varit oändligt trött efter många nätters vakande och vi har mest varit tillsammans med Micke och resten av släkten under denna märkliga julhelg. Men det är ok. Det är bara som det är, och bäst är att bara vara i det här nu, låta det få ta lite tid. Det gick ju trots allt väldigt fort på slutet och det är väldigt svårt att förstå att hon är borta.

Idag är det nyårsafton och vi laddar för fest i Trogsta med vännerna och alla ungar. Snart ska jag lägga ut lite julfoton, men först tar vi farväl till detta minst sagt innehållsrika och varierade år. Ett år fullständigt ockuperat av förändring och rörelse. Och så sorg på slutet. Även Stig är borta nu, och jag tänker mycket på Nanne. Livet är så tungt ibland.

Gott Nytt År till er alla!

Så sorgligt

Jag har varit borta från det normala livet i över en vecka nu, det är svårt och en riktig pärs. Jag bor på sjukhuset tillsammans med Micke. Släkten är samlad och vi vakar.
Mamma kommer snart inte finnas hos oss längre, sjukdomen har skenat sen hon lades in på sjukhus förra måndan. Fina lilla mamma. Det känns så overkligt, men samtidigt är hennes tillstånd så verkligt och påtagligt eftersom vi är med henne dygnet runt sen en vecka. Vi ser varje skiftning och varje tecken på att hon snart ska lämna oss. Sjukdomen har tagit över fullständigt och det är så oändligt sorgligt. Hon är så vacker. Hon är bara 60 år. Hon älskar sitt liv. Så mycket att hon nu vägrar ge upp, mot alla odds, hennes livskraft är helt otrolig. Fast nu är den mest en plåga för oss runt omkring, om man får säga så. Hon har inte varit kontaktbar sen i torsdags. Kroppen lägger av steg för steg. Det gör ont i oss att se, så ont, men hon slutar inte kämpa.


Därute, i det liv som är mitt normala, är allt bra dock. Det har toksnöat i två dagar och barnen är galet lyckliga i pulkabackarna. Det är härligt och vackert med allt det vita.
Både Nilas och Vilmer har graderat upp sina bälten i Ju-Jutsu och Judo, GRATTIS mina älsklingar! Dom är så duktiga i sina nya sporter.


Och lillälsklingen Mattis fortsätter sitt utforskande klättersamma leverne. Håller både familjen och barnvakterna i trim med sina påhitt. Man blir galen 10 gånger om dan på honom, men han är väldigt söt och pussas jätteofta och jättebra, så man förlåter honom...

Om en vecka är det jul. Har nog aldrig varit så fullständigt oförberedd, men vad gör det? Det blir nog jul ändå. Och förresten så gjorde min fine hemmaÖrjan julskinkan klar ikväll, så han är på G. Och Marielle har fixat en fin kungsgran åt oss, garanterat barr-fri säger hon!

Vi hörs snart igen, puss och kram till er alla.

11 pojkar i ett hus

Fantastisk kväll hos Lars o Helena igår. 11 pojkar i ett hus. Och inget bråk. 8 föräldrar. Och inget bråk där heller, bara mysig glöggkväll med hemgjord pizza och fina människor. Ibland är det lätt att leva. Mattis är minst och jagar de 10 stora pojkarna, vill vara med. Glappet till Joar, 4 år är ännu lite för stort. Oscar o Liam som är 13 gick ut och kollade lite tjejer en stund. Tänk vad häftigt det är att följa barn från vaggan till vuxenlivet. Dessa personligheter och hur dom umgås i olika konstellationer.

Idag väntar bio med Vilmer och en egen barnfri kväll med min fina fina Örjan! Maja-Lisa kommer o är barnvakt ikväll och vi ska göra debut i restauranglivet i vår nya hemstad. Ska bli så härligt! Vet inte när vi var vuxna på krogen ihop senast, säkert ett halvår sen. Vi har ju mest flyttat tycker jag. Puss o kram.

Slarv med underhåll

Är ni kvar därute, eller har ni tröttnat på att kolla in oss här? Bloggar måste underhållas för att leva. Att underhålla en blogg är att skriva. Eller visa upp fina bilder. Då kan man ju inte bara hoppa över tangenterna och skjuta upp skrivandet. Men det har jag gjort nu i mååånga dagar. Har haft lite datorskräck, eller datortrötthet snarare. Tror det är ett bra tecken vad gäller mig dock, eller vad säger ni? Jag stickar mest. Så fort jag kan stickar jag. Som besatt. Men med det här föräldralivet blir det inte så ofta som jag vill, fast jäklar så intensiv jag är när jag sätter igång.

Ska fatta mig kort nu (måste gå o sätta mig i soffan o sticka...), som ni ser har Världens Finaste Marianne varit hos oss i förra veckan! Mmmmmm vad härligt det var, trots att hennes dumma kropp ville köra värkspåret på ett överdrivet sätt, men vi trotsade hennes onda rygg o huvve och hade många mysiga stunder. Hon är en sådan fantastisk människa. Guld värd. Vi älskar henne högt och Nilas o Vilmer strör komplimanger över henne på ett sätt jag tror är ovanligt för 8-10 åringar. Såna kan man tydligen hitta på annons!
Återkommer snart, med mera news. Solen har visat sig i två dar, det bådar gått för energin. Jag har varit så låg när det bara var regn, grått och tungt, typ Göteborgsväder i två veckor...
Puss och kram till er alla!

Veckan i bilder

Mattis och fine kompisen Milo som just fyllt 1 år!









Våra katter älskar varandra. Nikki och gammelmorbror Simba. Så fina.







SF-kvällen hos mig blev underbar. Här är mina flickor blundandes, förväntansfulla. Vi stickade tillsammans. Lyssnade på musik. Och praaaatade...







Nilas gick judotävling i torsdags kväll, Pokaljakten, och vann 3 matcher!








En vanlig syn i vårt hus; alltid nåt nytt i toan. Mattis tyckte att Nilas gamla tröja skulle bada lite...

Nilas och Britt-Inger åkte till Norge igår! Tog tåget till Therese i Trondheim.

Premiär hos frisörskan för Mattis! Han satt fint och stilla i 20 minuter (jo, det är sant!) och allt babyfjun klipptes av. Nu är han jättefin storkille.

Och långhåret Vilmer fick sig en omgång han också. Äntligen.

Fredagskvällsbadning med skumkrig.

Mitt i November

Tjoff säger veckorna. Pang - så har det snart gått en till. Fortsätter det så här fram till jul så hinner inga höstdepressioner ikapp. Skönt.

I vår vardag jagar vi mest Mattis o hans pilimariskt kluriga "gömma-saker-lekar". Man blir typ vansinning var och varannan dag. Fjärrkontrollen som var borta hela helgen var nog värst. Nilas hittade den inuti videobandspelaren till slut... Jag var frustrerad hela helgen över att inte kunna byta kanal. Det är mitt stora höstmål nämligen; att se mer på teve. Jag är ju så dålig på att sitta i soffan och bara slappna av. Springer mest runt och försöker vara nyttig hela tiden.

Men idag - har jag varit på manikyr och blivit ompysslad! Naglarna är så fina att jag bara sitter och glor på dom hela tiden. Gulliga Aina o Christina barnvaktade Mattis när jag lyxade till det för mig själv. Men det är jag väl värd?

Snart är det helg igen och favvostunden som heter Fredag Kväll. I love it. För övrigt vill jag mest fortsätta med mitt kreativa husfixande; just nu håller jag på att jobba med vårt framtida kök! Och så kör vi slutfasen i fönster- och glasfrågan nu. Snart är det dags för beställning! Det är så roligt, men svårt och beslutsångesten är total hela tiden.

Puss o kram till er alla!

SNÖ!

Nu har vintern kommit till Hudik, vet inte om jag ska skratta eller gråta, men ljust blir det i
alla fall. Och det är ju trevligare än regn (pest eller kolera?).
Närå, nu ska jag vara positiv. Håller på att se över skidutrustningarna. Skaffa snöborste (heter det så?) till bilarna. Försöker att inte tänka på alla ställen som börjar på "Koh" i fina, varma, ljusa Thailand.
Kolla Vilmers min häromdan. Han var väldigt glad när han såg det första vita. Bra det.

Snygg 82-åring va?

Kolla in den här pärlan. Hon är 82 år. Och hur barnslig och levnadsglad som helst. GRATTIS fina Aina på din dag idag!

Vi har ätit oss proppmätta på smörgåstårta och kakor hos henne ikväll. Rap.

Läget är tungt och ansträngt

Ajajajajaj, nu gör det ont. Det är skitjobbigt. Mamma är dålig och det är det enda som existerar i huvudet, vare sig man vill eller inte. Är det så här det är? Att se en människa lida så av cancer. Så fort. Så plötsligt. Fy fan, rent ut sagt. Hon är bara 60 år och kämpar för sitt liv.

Vi hjälper till varje ledig minut. Åker dit som en jojo fram- och tillbaka. Planerar om, ställer in, ser till att barnen och hemmet funkar. Det går, men det är tungt. Mamma har fått åka hem från sjukhuset men kan inte lämnas själv. Dygnet-runt-vård i hemmet gäller nu, med stöd från hemtjänsten och sjukvården. Micke har tagit paus från jobbet. Vi hjälps åt så gott vi kan, vi i lilla släkten. Få, men tajta. På fredag åker Mamma, Micke och jag till Gävle och träffar läkaren.

Men tack och lov så får vi hjälp. Av släkten, vännerna och nya extrafarmorn Maja-Lisa. Vi gjorde en typisk Örjan o Anette-grej i förra veckan; slängde in en annons i lokaltidningen och vips så hade vi henne här, denna rara människa. Tänk vilken tur. Hon vill göra nåt meningsfullt nu när hon är pensionär och har tid över - och jag har lovat henne att här blir det meningsfullhet av... Mattis o hon leker och dansar och hittills går allt strålande. Hon är trygg, stabil och glad. Städar gärna huset när hon får en stund över. Jag säger bara ett enda TACK, med tårar i ögonen.
Skönt när det går ta tag i saker istället för att längta efter extramormor Marianne... fast det gör vi alltid ändå. Men om 3 veckor kommer hon och hälsar på!

Lite bilder av mer positiv klang kommer här nere, det har varit höstlov och kusintjejerna hälsade på oss här i Inör. Lilla Nikki fortsätter vara allas söta älskling och förgyller vår vardag med sina toklekar. Therese kom hem en sväng i helgen, så underbart att krama på henne igen. Mattis fortsätter sin äta-själv-träning, vi fortsätter skura köket. Och i Saltvik är det nu fast och fin betong i hela grunden. Delmål 1 är uppnått! Vi har grunden klar innan vintern rasar in. Fantastiskt jobbat Sven-Åke och alla andra som slitit hund därute på skäret i blåsten!

Jag glömmer allt för en stund och åker linbana med mina brorsdöttrar. Skönt.

Ebba o Mattis leker på Buspalatset

Halloween-Pancake-Lunch

Fina kusin Therese kom hem från Norge en sväng!

Betongen blänker i blåsten

Vår älskade byggplats andas ut efter gjutningen.

Yoghurtfrukost, typ överallt...

Barn och liv, men också ledsen

Hej på er. Nu var det ett tag sen. Livet har gjort sig påmint och jag flyr bloggen lite. Undrar ibland hur man ska hantera sin blogg. Kort och kärnfullt är visst korrekt säg det. Personligt och utlämnande eller bara positiva bilder av livet som pågår? Vet inte vad min stil är, har nog ingen. Jo, kanske den lite flåshurtigt postiva. Orkar inte det nu. Lägger ner den stilen. Det är ju inte riktigt jag. Vet inte ens om så många läser... men några är ni väl tror jag.

Mamma är sjuk och mycket kretsar kring det. Det är bara så. Det är väldigt jobbigt. Väldigt tungt, även om hon är min vardagshjälte i sin kamp. Men jag lider så med henne. Det gör ont.

I Saltvik byggs Huset sakta upp. Det är otroligt fantastiskt. Barnen mår fint och har fått en bra start här i Hudik. Det är underbart och lugnande. Jag mår sådär av alla svängningar. Upp och ner. Glädje och smärta. Skratt och tårar. Men är så tacksam att jag är här och inte nån annanstans. Jag vill inte vara någon annanstans än i Hudik just nu. Och jag tackar Gud för att Örjan, min älskling, finns hos mig.
Här kommer lite bilder på våra fina ungar. Tusen Tack för dom för dom också.

Mattis älskar sin kompis Nikki. Han kramar och pussar på henne så fort han ser henne.

Fina Nilas, så stor han börjar bli. Bowling, Judo, tjejer och tennis - det är hans grej...

Lillälsklingen, vår glädje! Älskar att äta själv. Jag torkar golv tre gånger om dan.

Fina Vilmer och kompisen Sixten kör lite höstlovs-monopol. Vem får Norrmalmstorg?...

Grunden anas!

Nu har det hänt saker i Saltvik! Huh! Vi har STÅTT i vårt blivande hus! Gjutformen för betongplattan är klar och nu ser man huskroppens form och det är HÖGT över havet jämfört med förut... Mycket att vänja sig vid. Platsen är en riktig byggarbetsplats nu och vi klättrar och går runt i husets form med gapande trutar. Det är så hänförande! Jag har tom. börjat drömma om detaljer och inredning och materialval... Det är PRECIS lika jobbigt att bygga hus som alla sagt, dom som redan gjort det alltså. Men så otroligt kul och uppslukande! Man vill bara hålla på med det här dygnet runt, och det har vi gjort nästan hela helgen känns det som.

Här tornar huset upp sig, bakom bajstanksgropen!

Vår byggarbetsplats börjar bli sådär härligt rörig och kreativ...

Vardagsrummets yttersida!

Utsikten från vårt sovrum...

Nu står vi i köket!

I helgen har det varit hög aktivitet även på annat är byggprojektering och grannmöte i Saltvik; Nilas o Vilmer har varit på skoldisco och tjejparty, kusinerna o gänget från Strömbacka har hälsat på och vi har storstädat huset halva dan idag. Ska bli skönt med en vanlig vecka så kankse man får vila upp sig lite?Nikki trivs hos oss, det syns lång väg. Totalt problemfritt med hennes flytt hit och hon är så gosig och gullig att man smälter mest hela tiden. Simba har tagit emot henne så fint och han tvättar henne så fort han ser henne. Läxar upp henne och skojbråkar lite också, men med ömma fina morbroderliga kattassar. Så skönt att det går bra! Mest försöker han sno hennes mat... men vi har järnkoll på den biten, så det kan du glömma tjockis!

Lilla Nikki!

Vi är hemkomna från en fantastisk liten helg i Göteborg och Kungälv. Så härligt att träffa lite gamla vänner och hälsa på i skolan och på jobbet! Vi höll högt tempo i två dar och det var kära återseenden på vår gamla gata och hos Marianne, Shukrije och familjen Samsioe-Eriksson. Killarna gjorde succé på gamla skolan och kompisarna SKREK av lycka. NILAS, NILAS, NILAS brölade grabbarna i Nilas f.d klass och Tjejerna i 2-an störtjagade Vilmer så fort dom såg honom och gallskrek. Värsta Johan Palm-varningen...!

Och här har vi henne! Vår lilla Nikki har åkt tåget hem till Hudiksvall, är hon inte fin?! Elsas lilla barnbarn och Simba är gammelmorbror. Hon ser ut som sin mormor med med Simbas färger. Alla tre grabbarna är överlyckliga förstås. Simba tittar mest lite intresserat och nyfiket, och tar det hela klokt och fint, precis som vi trodde.

Mamma Shanaa med Nikki och en av brorsorna.

Nilas kattpappa låg så här i en timma vid första mötet...

Dags att åka X 2000 till Hudik.

Hej där, jag är gammelmorbror Simba

Äntligen en kvällskatt igen!

Så mysigt.

Vasagatan 17!

UNDERBART att vara i lilla lägenheten igen, ett kärt återseende! Så många minnen o känslor Örjan och jag har här. Det var ju här vi träffades, ja det var tom. här Nilas blev till (Obs, scoop!)... Ungarna har ju inte så mycket feelings, tycker mer att det är som att bo i en sommarstuga tror jag. Eller vinterstuga blir det kanske snarare...
Vi har alltså semester i vår gamla hemregion för första gången sen flytten o har installerat oss här i Göteborg nu. Skitmysigt med semester, vips blir jag som helt annorlunda; sätter mig o slappar, spelar kort med barnen, tar ett bad bara så där ändå o lägger mig på sängen när som helst. I morgon ska vi skjutsa barnen till Fontinskolan där dom ska träffa sina gamla kompisar och Örjan, jag o Mattis ska till jobbet o träffa våra vänner. Ska bli så kul! Sen blir det Kungälv i helgen. Åka runt och vara nostalgisk. Hälsa på folk. Undrar om vi vågar besöka familjen Bergman på Västra gatan 41 B? Vi är inte helt säkra på att vi vill ännu... Nilas o Vilmer ska i alla fall få sova hos Marianne i morgon kväll och gosa med henne och kattungarna så mycket dom vill. Sen tar vi med oss Nikki hem på söndag! Kolla så söt hon är! Puss o hej.

Lilla Nikki, snart är du hos oss!

Bråkig brorsa stör på tåget... det var en pärs att ha koll på Mattis den här resan.
Bröderna drar till storstan.
Skinnjackorna på. Första gången på Vasagatan för Mattisen.

Kvällsflygtur innan gonatt.
Nilas svävar in i drömmen.