Lite borta...

Fick en tydlig önskan från Malvan om lite bättre bloggbeteende! Aj då. Ligger risigt till...

Till mitt försvar:
Det har varit en hektisk period hemma med barnen och nu är jag på Sorgbearbetningskurs och har fullständigt stängt ute världen för att gråta och bearbeta sorgen över mamma och andra sorger i livet. Det låter dystert, men är det BÄSTA jag gjort någonsin! Men jag har datorförbud så det ni läser nu är bara en illsusion och inget jag gjort... Så säg inget.

Jag återkommer med vanliga uppdateringar om livet när jag är klar med denna vecka. Lovar!

Puss puss.

Hej säger vårt lilla fin-hjärta! Mattis är en underbar unge helt rakt igenom. Sätter på musik själv och dansar jämt. Pussas bäst av alla - SMACK säger det. Äter som en häst. Älskar sitt dagis. Gråter aldrig när overallen o alla kläderna ska på. Dessutom sover han bättre om kvällarna o nätterna nu, kanske därför jag är extra kär i honom...
Fin helg med slalom i Hassela igår med storpojkarna och ungdomsgård här idag med kompis-pojkar överallt i huset. Örjan har dragit till England på jobb idag, tyvärr, men men, that´s our life. Jag har en ensamma-mamman veckan, men inte helt eftersom fin-fina extramormor Marianne kommer hit i morgon! Vi längtar och glädjs förstås.


Och kolla här då!

Ny takresning i fredags - och nu blir det HÖGT plötsligt... här är taket på framtida glaskupolen fastmonterat. Om 2 veckor kommer alla fönster från Tyskland. Låt oss be en bön för att även dom måtten stämmer, det blir en rysare!



Vårt byggmästargäng är helt otroligt. Om det fanns Nobelpris i Husbygge skulle dom få det. Med is i mustachen, frusna öron och snö överallt har dom byggt upp allt detta på mindre än två veckor. Värsta vintern både i kyla och snömängd och dom bara gör det! Jag är ordlös.


Här ser ni härligheten från andra sidan viken. Då ser det inte lika högt ut, eller hur? Det är fantastiskt att komma ut till ön och följa varje steg i detta hus tillkomst. Så häftigt att se allt som kommer finnas INUTI väggarna o taket sen, när vi väl bor där.

Man blir lite smått insnöad o fixerad när man bygger hus. Ganska knäpp, men det är nog nödvändigt...

KÄRLEK!

Söta va? Tänk vad stolta vi är över våra ungar. Och ändå saknas två av dom på bilden.

Tack Gode Gud för dessa fina små själar.

TAKLYCKA!

Jag trodde aldrig jag skulle känna sån lycka över ett tak! Kolla så fint det blev! Väggstommarna är resta, man ser gluggar där fönster och dörrar ska sitta och man anar formen på våra rum. Våra hjältar; Sven-Åke, Marcus och de andra jobbade hela förra veckan i bister kyla, snöyra och hårda tidsramar, men allt klaffade! Vi är djupt imponerade. Jag stod o grina en stund för mig själv i pausen mellan tårtfirande och besökare och tänkte att jag är lyckligast i hela världen som får uppleva denna dröm bli sann.

Lycklig var jag också när jag fick äntligen fick träffa min gudson Edward som varit hemma med mamma Miah från England. Han är en sån fin unge (lik Mattis, tycker ni inte?) som kramas mycket. Me like that!





Kan ni inte komma hem och leka oftare Miah?

Malva var hemma i helgen och vi körde hårt med henne! Hon kom knappt härifrån, inte förrän idag, det är för mycket snö för SJ som vi alla vet.

Barnarbete på taket. Skotta ungar!

Örjan utför hjärnkirugi på sin dotter. Allt gick bra, hon blev blond och fin!

Gullhjärtat mår bra, det kommer fler och fler ord nu, och han älskar att vara på dagis. Han är en gudagåva, så underbar.

Nu ska vi jobba mycket med Saltvikshuset den här veckan, härligt! Puss & Kram.

Återkomst

Okey, här är jag, jag gör ett försök. Tappade bara orken och lusten där efter mammas död och så all denna SNÖ på det, det är verkligen ett gäng vitt överallt mest hela tiden. Har inte sett så mycket snö sen jag bodde på Island 1988, och då var det värsta vintern där på typ 100 år... Här ser ni hur det ser ut på vår baksida för nåra dar sen. Och då hade vi INTE skottat av taket ännu.

Tack alla ni som svarade så snabbt med kommentar! Gulle er. Ska verkligen ha er i åtanke när jag skriver små ord om vårt liv.
Just hemkommen från kväll hos Miah som är hemma en vecka nu mellan alla opera-arior. Skithärligt. Vi hejade på fina Anja som bara döna på med ett brons. Vilken människa!

Jag har lite svårt att sova (inte ovanligt i och för sig), nervös för morgondagens resning av tak i Saltvik. I morgon kommer vi förstå att det ska bli ett hus på den där platta betonggrunden. Men mest nervös är jag för att inte kranbilen med det färdiga taket kommer fram, att snöstorm och -15 grader och kulingvarning förstör hela showen. Håll tummarna. Jag hämtar tårtorna i morgon bitti! Puss o gonatt.

Återkomst?

Hej hej, här är jag. Jag finns faktiskt. Frågan är om någon ens märker att jag planerat en liten återkomst till bloggen? Är ni där? Hallååå? Är det nån idé att jag börjar skriva lite igen?

Till slut

Mamma har nu gått bort. Hon somnade till slut in - lugnt och stilla. Jag har varit oändligt trött efter många nätters vakande och vi har mest varit tillsammans med Micke och resten av släkten under denna märkliga julhelg. Men det är ok. Det är bara som det är, och bäst är att bara vara i det här nu, låta det få ta lite tid. Det gick ju trots allt väldigt fort på slutet och det är väldigt svårt att förstå att hon är borta.

Idag är det nyårsafton och vi laddar för fest i Trogsta med vännerna och alla ungar. Snart ska jag lägga ut lite julfoton, men först tar vi farväl till detta minst sagt innehållsrika och varierade år. Ett år fullständigt ockuperat av förändring och rörelse. Och så sorg på slutet. Även Stig är borta nu, och jag tänker mycket på Nanne. Livet är så tungt ibland.

Gott Nytt År till er alla!